Back to basic

I diskussionen med veterinären i fredags så kom det ju fram det att det finns ju en chans att Csims agilitykarriär är över, innan den ens har börjat. Det får jag ha i tanken nu tills vi hittar vad felet är, om vi hittar det. Första målet var ju att se om hon verkligen hade ont= blir det nån skillnad med Rimadyl. Och JA, redan efter tre dygn börjar en ny liten hund titta fram:) Gladare och framförallt spralligare 🙂 Hon morrar inte lika mycket. Vi får se efter 10 dygn.

Agilityplan här hemma är nu lydnadsplan;) Vi ska ju inte vara still, bara inte träna agility och ”överträna”, så ikväll blev det lydnadsträning för syskonen.
Tänkte då att varför inte putsa av lite grunder. Så Csims fokus har ikväll legat mycket på att stå:) Att ställa sig vid kon, stå i baklängesmarsch, hoppstå, stå på target, stå i stadga.
Ett hjälpmedel eller kommunikatsmedel som jag älskar är omvänt lockande med öppen och stängd hand i stadga. Csim ville först gärna sätta sig bakom konen. Men genom att bara knyta min hand om godiset, och tala om att det var inte vad jag önskade, ger ingen belöning, och vänta ut henne, så ställde hon sig snart och belöning kom. Sen satt det:) Att våga vänta och låta hunden tänka är ibland så svårt men en hund som får tänka ut själv och lyckas är så mycket bättre:) Jag tror väldigt mycket på att skapa förutsättningar för att hunden ska lyckas varje gång. Vissa hundar klarar att tänka lite större steg själva och andra mindre, man måste känna sin hund och lägga upp träningen därefter. Att se när det går upp ett ljus för hunden är häftigt, jaha, var det här!! Höjdpunkter i träningen , vi hade en sån ikväll:)

Kenszo fick börja med att ”bröta runt” 😉 Leta godis bland prasslande , rörliga föremål för att bygga upp lite mod . Det gick jättebra:)
Sedan körde han samma upplägg som Csim. Han är dock en helt annan typ av hund, eftertänksam, regelhund och lite långsam innan han är säker på vad han ska göra. Han kan va väldigt svår att vänta ut ibland, för han har sedan han var valp, tagit till ett beteende så fort han blir osäker på vad han ska göra, och det är ligg. Så, ibland , kör vi träningspass, där han får belöning för all rörelseskifte han gör, förutom ligg, och det har i stort sett fått bort detta beteende, men inte fullt ut ännu. Men idag var det bara kända saker , så fullt ös som gäller. Han har på nåt vis lärt sig, att om jag skickar honom på rak linje, som tex rutan och sen säger stå, så stramar han inte upp sig i ett ståtligt stå, utan nästan bugar eller går ner i lekinvit, men han är så fruktansvärt söt när han gör det varje gång så just nu får det va så. Kanske jag ångrar mig en dag, men det tror jag inte! Hellre blir jag lycklig och varm i hjärtat varje gång vi gör det, än att vi börjar bråka om att han ska ha sträckta framben, står upp gör han ju:)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s