Han sprang:)
Älskade lilla skrutten sprang på kurs:) Såå otroligt lycklig!
Sist han var på agilitykurs, var hans högsta fart trav och det vanligaste var att han inte ville röra sig alls och inga större tips på hur jag skulle lösa det fick jag heller!
Men det existerar inte när man går kurs för Annica. Hon löser problemet .
Dag 1 galopperade han, långsamt men galopperade. Men, under dagen så ökade han farten för varje pass vi körde. Det bästa sättet att handla Kenszo är att ligga nära, nära med i stort sett handen framför näsan på honom hela tiden, då sätter han fart. Uj, va jag fick springa, och vilken usel kondis jag har;)
Em dag 1 gjorde vi slalomövningar. Hur skulle det gå då tänkte jag!? Vi har ju verkligen slitit med slalom och övningarna var en del handling innan ingångarna som 90 grader rakt på. Ibland togs slalom 3 ggr i varje övning. Men min lilla stjärna klarade det. Det är jag så otroligt stolt över. Han missade slalom en gång av alla gånger annars satte han alla slalom! Sen säger ju jag att han är så väldigt långsam i slalom, men blev så glad när Annica sa att han inte är det. Man ska ju inte jämföra , men det är svårt när man har en hund till som är som en grå racerbil genom slalom, då tycker man ju att det går långsamt, när det egentligen är ett normalt slalom:)
Vi lärde oss att svänga hundarna:) Annicas sätt är så lätt och känns bra för hundarna. Lätt att lära sig och du ser direkt resultat. Att mjuka upp linjen så hunden får en bra linje till nästa hinder är så logiskt. Det kan innebära att hunden kanske tar nåt extra steg före hindret innan den svänger, men betydligt färre efter det den hoppar .
Dag 2 ville Kenszo inte alls. Då kom trav-Kenszo tillbaka. Inte äta godis, och inte va med alls. Jag provade lite, men inget kändes bra:( Kändes mest som jag sprang runt och tjatade och han försökte undvika mig och han nosade i gräset:(
Då satte Annica på honom en ”startknapp” 🙂 – Detta är inte för alla hundar sa hon, men han behöver detta! Vad var då denna startknapp? Jo, ett 1,5 dm långt koppel i halsbandet. Varje gång han stannade, så gick jag bara fram och berömde honom , drog lite lätt,lätt i ”startknappen” och visade på , att här kör vi, och så körde vi vidare! Och vad hände?? Han började galoppera, han blev glad och viftade på svansen! – Titta matte, jag kan:) Han behövde lite mod från mig! En magisk startknapp måste jag säga! Hon är bra finurlig Annica:)
”Startknappen”
Evas hundar 